Life's a bitch, and then...?

Jag vaknade upp till ett sms från Maria där hon undrade om vi skulle ta en fika. Självklart tyckte jag. Hon proppsade dock på att vi skulle ses runt kl 16, eftersom det då är okej att dricka vin. Sagt och gjort, vi satt på Karlson's Garage och skvallrade om allt möjligt, fast mest om våra f.d. arbetskamrater och deras tonårsfylla till kräftskiva.
Vi får ta o se till att ses oftare!




Sen var det förfest hos John. Otursamt jobbade hans nya flatmate, och jag som är så nyfiken! Rich lever iallafall som man ser på bilden. Det kommer garanterat att bli The Wire-kvällar i vinter även om det kanske inte blir så ofta. Men speciella tillfällen ska väl hållas speciella?
Challe har köpt en stegräknare på Netto för 25 kr och även ett trepack med tennisbollar som han skall använda när han tvättar sina påslakan. vuxenpoäng?



Sen ringde Mylen, som var på 25-årsfest, och sa till mig att komma med en gång. Och säger hon det så är det ju bara att lyda. Så jag gör en sliten avstickare till L'assan där Ville är och hälsar en snabbis. Drar sedan mot Majorna och kollektivfest vid Röda. Grym! Fixad med dj och bar. Vill också bo där! Vill, vill, vill!!




All the girls standing in the line for the bathroom!






Kolla gungan!











Jag blir trött och måste börja pallra mig hemåt. Spekulerar för mig själv, blod? Färg? Vin?


När man inte har bil så åker man vagn. Och när man åker vagn så finns det en viss procedur man ska följa. Först tänker man på målet, är det bäst att gå av fram eller bak, beroende på vart man ska eller hur man ska byta. När vagnen kommer gäller det att scanna av läget. Var finns de lediga platserna? Vart kommer dörrarna att hamna när vagnen stannar?
När men väl bestämt position så ska man vänta på att folket går ur (regel: Man ska alltid låta folk gå av först innan man kliver på). Förhoppningsvis så har man gjort läxan och står då längst fram i kön, då gäller det att kolla första lediga tvåsäte för att sedan kasta sig emot det och sätta sig innerst. Jag gjorde precis detta. Och man hoppas ju såklart att den där snygga killen man såg ska sätta sig brevid. Inte för att man vill ragga utan för at det känns bra. På vägen från Röda lyckades jag till och med somna med diverse brudar som satt bredid. Vid Brunnsparken gick det dock inte lika lätt. Bredvid mig sätter sig en alkiskärring (ja, man ser det på dom, dom som inte är riktigt så illa däran, som har lägenhet, kanske jobb men det är liksom inte riktigt helt okej ställt) och hennes alkisman sätter sig i hennes knä. Jag höjer volumen på Ipoden med Camp Lo i lurarna och lutar mig emot fönstret. Vid Eketrä går hälften av vagnen av och paret flyttar sig till de lediga säterna framför. Brevid mig sätter sig en ny tjej.
Vad som fångar min blick i mitt sömndruckna läge är ett tanten sätter sig på honom även där, fast det finns två säten, och börjar att jucka. Jag frestas av att ta av lurarna för att höra vad de pratar om men bestämmer mig för att jag inte vill veta. Usch! Efter Vårväder trycker de på stoppknappen för den hållolats där även jag ska av.
Det första jag möts av där är synen av en piketbil med poliser som går runt och lyser med ficklampa i området samt en stoppad bil. Typiskt, tänker jag för att sedan hejda mig själv. Tycker jag att det är självklart? Det är väl inte riktigt okej. Är det ännu en person som blivit mördad nu? Eller handlar det om knark? Eller kanske olovlig körning? Nej, för många poliser på samma plats. Vad är det som håller på att hända? Skall detta bli en så normal syn att man til slut slutar reagera? Ja, man kan väl bara nästan hoppas på att gängen utrotar varandra, med premissen att ingen oskyldig drabbas såklart. Jag blir rädd när jag tänker på det samhälle vi lever i. Ett liv, vad är det värt? Kan vi förbättra? Eller kommer i att berätta för våra barnbarn att på våran tid, då minsann var det så mycket bättre.

Dags för filosofen att käka nattamat från Donken istället.