Life's a bitch, and then...?

Igår möttes vi upp på Kingan. Cissi, Milla, Marika och jag. Testade deras quesadillas, vilket var gott, och drack öl efter öl.
Sen tittade Andreas in, och lite senare också Pelle Plattång. Servitrisen verkade lite full och berättade roliga historier och rätt som det var stod den serbiske kökskillen och snackade om efter-jobb-öl på sin rökrast. AndraLång, same same but always nice!



Vi planerade vidare att dra till Styrbord men kom på vägen fram till att det inte skulle vara värt 60kr i inträde + taxipengar hem sen. Gött o hänga med folk som inte heller är så täta! Resultatet blev att vi drog till Rockbaren, dit Alex skulle gå. I baren kommer det fram en kille som tagen ur Wanye's World och som på grov skånska kläcker en flummig rebus om hans namn. För att göra det lite roligare, eftersom det var ett så vanligt namn. Vid närmare eftertanke kan man undra varför han inte kallar sig Garth istället. Han kunde ju ha en karriär som look alike till Dana Carvey och få vara med på mässor och dylikt. Kanske få skriva lite autografer till och med.




Rakt över baren blir det plötsligt slagsmål och en kille står o blödar mer bardisken. Sådär trevligt så vi sätter oss i gaskammaren till rökrum istället. Vi börjar seriöst fundera på att dra så jag ringer och stör Augusto för att ta reda på vagn- och busstider. Sverige har tydligen vunnit matchen mot Ungern för några killar står med nån slags raketgrej och sjunger hejaramsor till polisen dyker upp.







När Andreas kommit på sin buss får vi cravings på Burger King, jag som aldrig äter hamburgare. Dom har såklart ingenting klart, varför frågar man sig, när alla i kön står och skriker efter cheeseburgers. Nåja, vi hinner precis få våra och springa ut när vagnen svänger av från Engelbrektsgatan emot Avenyn. Plötsligt hoppar Linus på och jag är glad att Bergsjöpacket flyttat över till HIsingen, iallafall nästan hela bunten.

Vi har grodinvasion i vårat område. Vi har en massa andra djur också, men mest grodor. Det är helt sinnessjukt och jag blir nästan lika rädd varje gång. Fast nu börjar jag vänja mig vid att hålla utkik. Eftersom jag alltid går med hörlurar i öronen så hoppar jag till varenda gång som dom dyker upp i ögonvrån. Undra om dom är kompisar, alla djuren?




Väl hemma åt jag några riskakor, kollade fejjan och gick o la mig, för att drygt en timma senare vakna av att det förs ett jävla liv. Alex kommer in i mitt rum och konversationen förs ungefär såhär:

- Hej, är du hemma?
- Ja!
- Jag skulle bara kolla.
- Jag sover!
- A, jag trodde du skulle vara på Rockbaren?
- Jo, det var jag, men jag pallade inte så jag åkte hem, kan du gå?
- Jobbar du imorrn?
- Ja, det är klart, gå!
- Vilken tid börjar du då?
- Men kan du gå härifrån, jag sover!!

Varpå han äntligen stänger dörren och återgår till sitt efterfestande. Jag försöker dra både täcke och kudde över huvudet och grymtar argt om att det minsann hänt två gånger inom loppet av en vecka nu. Det är fan inte okej!
Jag överväger att gå upp o slänga ut brudarna, eftersom det är dom som låter mest, men tänker vidare att det är ju faktiskt Alex fel, och inte deras, att dom är där. Kul att bli utslängd i Biskop mitt i natten av en galen brud som fått måttet rågat.
Jag skickar ett sms där det står "Shut the fuck up or go into your room", för att markera att dom fan får ta o dämpa sig en aning. Tänker att dom borde ju höras mindre om dom kan stänga in sig så att man iallafall har två väggar emellan. Till slut somnar jag dock och då drömmer jag såklart om det hela.

Jag drömmer att jag vaknar upp till den värsta festen någonsin, det är folk precis överallt och det går knappt att ta sig fram. Jag går upp ur sängen och in i vardagsrummet och börjar systematiskt att slänga ut folk. Dom blir givetvis sura som fan och utnjyttjar hela vokabuläret för fula ord.
Då hälften är kvar kommer Jointen och däckar i min säng, men han är ju tyst iallafall, tänker jag och försöker sova. Då visar det sig att alla som jag slängt ut för några minuter sen är på väg in igen. Alex tyckte såklart att det var galenskap och sa till dom att ignorera mig.
Då tar jag mobilen och går med bestämda steg ut på gården. Jag slår in 114 14, som är numret till polisen. En kvinna svarar och jag frågar om det är okej att försöka få hit en patrull som kan köra ut folk, eftersom min inneboende valt att ha en fest som gått överstyr. Hon upplyser mig om att det är i min lägenhet och att jag låtit det ske men hon hör min förtvivlande röst och lovar att skicka en bil som jag kan komma och möta.
Jag får syn på den och springer fram och förklarar situationen. Saken är nu den att en av killarna på festen var utklädd till polis, med gul väst och allt, och när han ser vad som händer börjar han så smått få panik. Snart stod dom där och det enda han kunde göra var att hälsa på sina "kollegor". Polisen slänger ut alla och jag vaknar.

Bearbetning kanske, eller så drev det bara på ilskan. För det var det enda jag kände när jag vaknade och det ser ut som fan i vardagsrummet. Sur som in i helvete och med flyttankar i huvudet åker jag till jobbet.
Efter några timmar får jag ett meddelande från Alex på msn där han skriver:
"Just saw your message. What the fuck. Shut the fuck up?"
"Yeah. What is it that you don't understand?"
"Ok..... saying no more.... fuck off"
"Fuck you"
"ok"


Han förstår alltså inte, eller tycker inte att jag har rätt till att vara arg. Jag har ett riktigt jobb att sköta. Jag måste få sova ett visst antal timmar per natt för att klara av detta och hålla huvudet på skaft. Det är helt omöjligt för mig just nu att bo ihop med en människa som har en så bristande och respektlöst beteende emot andra människor. Vad hände?, undrar jag. Är han inte uppfostrad? Jag vet att det nu verkligen är dags att ta tag i detta ordentligt och ha ett riktigt snack och en disskution om detta. Men just nu kan jag bara känna ilska. Jag känner mig orättvist behandlad och jag önskar att lotten aldrig hade fallit så att vi flyttat ihop från första början. Save me. Nu: SOVA!