Life's a bitch, and then...?

Jaha, nu står jag här på jobbet, tråååkigt. Försöker gå in skorna som jag ska ha på balen. Höga klackar är ju inte riktigt min grej så det gäller att vänja dom små fötterna innan det är dags att dansa bort en kväll på slottet. Och så har jag fått en förföljare, det är väl det mest spännande som har hänt, eller, nja, förutom att Sveriges mest kriminella man var här innan iofs. Men men, åter till min följeslagare, det är min irakiska granne, han började prata med mig på hållplatsen igår. Han sa att han hade kollat på mig tre kvällar i rad (!!) och knackat på mitt fönster (han menade nog dörr) för att låna salt. Det är väl ok men det är så sjukt jobbigt att ha ett samtal med någon som pratar så dålig svenska. Det finns inte så mycket samtalsämnen som man kan ha igång liksom. Att han dessutom kommer att prata med mig nu varje gång gör det genast lite jobbigare. Den svenska stelheten kanske, men jag föredrar faktiskt att kunna kommunicera med folk. Dessutom kan jag ju inte hålla på o ta sällskap med honom på bussen, nu när jag börjat prata med den snygga busskillen som alltid  åker på kvällarna. Damn!
Det blir nog en lugn kväll idag annars, känner mig ganska seg och dessutom jobbar jag imorrn, bättre att spara på krafterna o slå sulorna i taket då istället!