Life's a bitch, and then...?

Hade egentligen tänkt skriva en fortsättning på mitt misserabla liv där en sak går bra och tio åt helvete. Typ som företag som har telefontid sammanlagt 8 timmar per vecka men inte förmår sig att svara under just dessa tider. Företag som även stänger av faxen under resten av dagen. Elaka hyresvärdar skall bestiktiga så fort som möjligt och en folktandvård som tydligen har problem med att svara i telefonen.
Men det var ju som sagt inte detta jag skulle skriva om. Förresten, sorry om jag är en jävla liten bitterfitta, men mitt liv ser faktiskt ut exakt såhär. Om inte värre... Idag har jag gråtit massor just över detta. Man skall inte skämmas för att man gråter, det gör alla, kom jag o Camilla överens om. Ändå sätter man ju på det där leendet och låtsas som om allt är som vanligt eller kanske till och med lite, lite bättre.


Jaja, ska upp halv 8 för att försöka få tag på en viss hyresvärd... Ägnar därför natten åt att packa, trots att lådorna aldrig kommer att räcka, hur fan kan man samla på sig så mycket grejer på ett halvår??? Till musik iallafall såklart, detta i form av Daft Punk, Cunninlynguists, Atmosphere, The Clash, Hot Chip, Tonedeff, Client, Nouvelle Vague och så dyker Brittan upp med Piece of me-låten. Jag hajjar till lite, upptäcker att jag diggar, och inser faktiskt att hon (ja, jag vet att hon troligtvis inte skrivit den själv) vet vad hon snackar om.

Nu kan alla som känner mig dra efter andan!

Vet inte om det är för att jag idag funderat över om jag varit en vålnad eftersom mina tänkta telefonsamtal inte gett några framgångar, eller för att jag helt allmänt tycker synd om Brittan (kan inte folk sluta lägga sig i) eller för att det är en shysst melodi. Ingen aning, men nåt är det ändå som får mig att stanna till.


Big confession: Jag tyckte Toxic-låten med henne var skitbra när den kom. Lyssnade på den för inte så länge sen o då var den ju inte alls bra, ligger nog i tiden antar jag. I vilket fall som helst så vill jag faktiskt hylla (kanske är att ta i men skit samma) Brittan och hoppas att dessa jävla papparazzis tar o chillar lite så hon får chans att återhämta sig o kanske sakta men säkert få leva ett normalt liv med sina barn.
Btw, vem är killen i bakgrunden? (Asså i låten, why, vad gör han där?) Weird...